astrids

Jag har bara varit argare två gånger i mitt liv. Nu ska jag berätta en historia om vad som hände mej idag från kl: 14.50-16.30.

Vi har haft gympa som sista lektion och jag segar mej kvar i omklädningsrummet. Agnes frågar om jag ska hem och jag svarar jaa.
"Oj, då har du precis missat din buss"
Jag orkar inte dampa så jag säger bara att då tar jag väll den som går 15.15 ist. Jag blir klar typ en minut efter det och går ut med Hedda, Saga, Diana och Agnes. Alla ska hem till Saga förutom Agnes som ska spela tennis. Sagas buss kommer 14.57 som den ska och jag står nu ensam kvar. Jag märker att det är väldigt kallt. En våg av sjuor kommer mot mej efter kanske 7 minuter. Jag suckar lite men orkar inte bry mej. Dom ställer sig såklart omkring mej och börjar ha snöbollskrig. Det är alltså kallt som fan, jag är omringad av sjuor och får regelbunder stänk av snö på mej. Dom omogna, patetiska människor (fortfarande sjuor) som stått vid mej börjar helt plötsligt kasta snöbollar på en bil. Bilen svänger tvärt in till kanten och en kvinna stiger ut. Fega som dom är springer dom iväg. Ja men kom igen! Hon går fram till dom lite mognare killarna som står kvar men inte gjort nått och dampar lite på dom. Medans jag står och följer dramat så har jag nu nästan frysit till is. Jag kollar på klockan. 15.21. Vart är bussen? Kom igen SL. Snälla kom nu. Det går inte riktigt att beskriva mitt obehag i denna långa stund mellan 14.50 - 15.50. Jag har nu stått här i en timme och... sa jag att det var kallt? Bussen som skulle gått 15.15 kommer alltså inte. Min stubin är kort. Den buss som ska gå ännu en halvtimme senare; 15.45, kommer (minst) fem minuter försent. Även omjag inte är på mitt bästa humör så glädjer det mej faktiskt lite att den väl kommer. Inser att jag valt en dum plats att stå på i en timme. Jag kommer nu komma på sist på bussen.
Nu går allt lite väl fort.
Bussen kommer, en tjej (och gissa vilken klass hon går i..? Sjuan!) har ställt sig en bit in på vägen, inte långt men när bussen kör in till busshållplatsen tutar den väldigt högt. Tjejen hör/ser detta i allra sista sekund och med kanske 3 millimeter hinner hon kasta sig in till trottoaren. Jag blir lite chockad, men hon och hennes kompisar bara skrattar. g tror ingen av dom fattade hur nära det var att hon faktiskt dog. Inget överdriv. Busschaffisen blir antagligen vättskrämd. Han stannar bussen. Alla väntar på att han ska öppna dörrarna.
Men gissa vad han gör?

Han kör iväg.

Fattaru? Jag har stått och väntat på den där fucking bussjäveln i en timme och han kör. Allt för den där tjejen. Om hon hade ställt sig en/en och en halv meter längre in så hade jag kommit med den där bussen. Eller om SL bara kunde skicka bussar när dom ska komma skulle ju inte heller vara fel. Jag blir så jävla arg. Går med sjukt snabba steg i takt till musiken som spelas i mina öron. Ipoden räddade mej från att typ falla ihop i en liten hög eller typ slå alla irriterande sjuor som förstört min eftermiddag.
När jag kommer hem har mina fötter tappat känseln i dom genomblöta tygskorna och hela jag skakar. Klockar är nu 16.30. Och hunden som jag skulle vara hemma tidigt till blir glad som få när jag äntligen kommer.

Varför?