astrids

Lovers in Japan

 

Jag förstår faktiskt de som inte är helt sålda på bandet Coldplay, som jag. Deras låtar är väl ganska lika andra och det kanske är svårt för vissa att hitta utstickande, unika saker med dom. Jag vet inte varför jag blev en av dom som lyssnade dag ut och dag in på bandet. Jag kommer ihåg att jag fick första skivan av min brorsa. Jag lyssnade lite snabbt men sedan blev de inte att jag tog fram skivan mer. Jag, han och mamma åkte sedan till Italien några veckor senare och jag hittade den och packade ner den av en ren slump. När jag låg där på hotelsängen efter en dag i solen med bara bikini tog jag fram min gamla freestyle och satte i skivan. De två låtar som jag fastnade för var "Lost!" och "Lovers in Japan". Jag älskade helt plötsligt soundet. Resten av resan hade jag skivan i mina öron och blev aldrig trött på hans röst. Den tredje låten som blev en extra favorit var "Strawberry Swing". Det var en liten sommarflört som fick mig att upptäcka låten och jag lyssnade om och om igen. Sedan dess har de alltid varit ett av mina absoluta favoritband och jag är så glad att jag fick skivan. Konserten på Stadion den 22/8 - 2009 gjorde min kärlek till dom ännu större. Nu när jag lyssnar kommer jag på mig själv att få rysningar till nästan varenda låt jag lyssnar på, även dom som jag tidigare inte tyckt något speciellt om.

Där har ni min kärleksförklaring till Coldplay.
Ett band.
Såhär en dag efter Alla hjärtans dag.
Patetiskt.