astrids

En bild från min prao... har absolut ingenting med inlägget att göra men, så kan det gå helt enkelt.

Fuck alla som skiver att gymnasievalet är ENS FRAMTID! Jag har liksom levt mindre än en sjättedel av mitt liv. Hur ska jag veta vad jag vill göra under 75 år från och med nu.
Lack.

Och så står vi här igen. Samma ord kommer ut från våra munnar och i samma riktning dras våra blickar. Hoppet är svagt och inte lika viljestarkt.
Orkar man?

 

*Komplicerade meningar från komplicerade tankar*

Just nu står det mellan Sam-Utland på Nacka gymnasium eller någon rolig och kreativ men också mer inriktad estetlinje på t.ex. Kulturama. Fast om jag sa vara ärlig så är det inte riktigt att det är så inriktat som jag tvekar på en estetlinje... Det är nog att alla som börjar där tror jag är grymma och jag känner inte riktigt för att vara sämst. Nu snackar vi musik alltså. En annan sak är att bl.a. språklärarna och mattelärarna, utan att vara fördomsfull,  antagligen inte är lika bra på musiklinjerna som på utland. Och om jag kommer in på utland så ska jag ändå välja till någon typ av musik så det kanske blir det trots allt. Allt detta föll på plats idag och hittills känns det väldigt bra. Det kommer nog bli bra vad jag än väljer *kanske inte data-teknik dårå men ni fattar...*. Shit vad carebox det där var. Sorry, jag ska sova nu.

Oj! Jag tror allt att jag hade besöksrekord igår! Haha, jag tänker inte säga hur många det var.. Men jag är en aning glad i alla fall! Dagens tanke *ni kanske har märkt att jag varit en aning poetisk på senaste tiden* är att folk är alldeles för hårda mot sig själva. Även om det inte gäller superseriösa grejjer så är det ändå små saker som bildar vanor. Det kallas dålig självkänsla. Jag känner verkligen igen mig. Ett exempel är om man skrivit ett prov och känner att det gick ganska bra. Man får tillbaka det och har fått ett fel. Hur tänker man? "Jag fick alla rätt förutom ett, shit vad bra jag är! Eller "fan jag fick ett fel, trodde att det gick bra. Nu kommer jag att sänka mig". Okej, kanske en liten överdrift men inte mycket. Som jag sa, jag känner igen mig och jag vet att det är många som tänker åt det hållet. Jag ska verkligen försöka att tänka på de bra sakerna istället för att hacka upp sig på de dåliga. Man ska vara stolt och sedan kan man ju lära sig av sina misstag istället för att ha ångest och känna att allt är försent. Detta gäller såklart inte bara på prov/skolgrejjer utan så många andra situationer också. Så... Öh.. Va nöjda! *GAY!*