Hej. Jag ska ta en paus från detta bloggande, eftersom att det nu är väldigt halvdant. Och så är det ju sommar också. Så ni vet.

Puss och hej.

 

Jag saknar allt och alla nått enormt.

Hej. Okej. Nu har jag varit härifrån ett tag, känns lite motit att börja igen, om jag ska vara ärlig. Sätta sig vid datorn sommar 2010 liksom. Men jag ska försöka hålla mig någorlunda uppdaterad, trots att mina besökare bara dalat när jag varit i England. Och Skåne. Skåne! Det var väldigt fint faktiskt. Rätt stor kontrast till Stockholm. Mycket bredskånsktalande bönder bland fina landskap. Man hinner se en del på cykel. Och totalt cyklade vi drygt 15 mil så jag hann få mig en inblick av hur Österlen, Skåne såg ut. Att bo där 365 dagar om året är nog inget för mig, men en sommarstuga skulle inte vara helt fel. Jag vet att jag lovat er en bildbomb från Torquay också, så jag ska väl ta och ladda upp lite bilder, även om det må ta en evighet. Allt för er, få läsare som håller er kvar.
Tack!

Av sommaren som har gått har jag fått underbara minnen och träffat så mycket härligt folk. Jag har lärt mig mer än jag trodde, inte bara engelska utan om mig själv och andra saker också, blivit inspererad och fått väldigt nära kompisar. Jag är nu hemma från sydkusten av England, också kallat Englands riviära, där jag befunnit mig i tre hela veckor. När jag kom hem kändes det som om jag bara var på besök här i Sverige. Det kändes på riktigt som om jag bodde i England. Det kändes också väldigt ovant att prata svenska med folk i te.x. butiker eller folk på stan. Med flygvärdinnan fortsatte jag att prata engelska även fast hon sarade mig klart och tydligt på svenska. Det har varit en grym upplevelse och jag kommer hem en smula annorlunda än hur jag kom hit. På ett posetivt sätt. Resan kommer bli ett minne för livet.
Nu ska jag iväg igen fast inte lika långt och länge. Jag drar ner till Skåne i ca. 5 dagar så det blir ännu ett uppbrott här på bloggen.

På återseende!

Lite mobilkamerabilder från de senaste dagarna

Hej hopp! Nu är jag hemma från Björkholmen och Filippas fina landställe. Vi har haft en idyllisk midsommar med strålande sol, midsommarsstångsklädning, underbar mat, ringåkande och bastande. En helskön helg med andra ord. Nu är jag lite utmattad efter allt farande och flängande dock, och det blandas med en smula resfeber inför the trip to England. WOAAAH! Men asså jag är så grymt taggad. Fy fasen vad najs det ska bli.
Om jag inte hinner skriva något med innan England så får ni ha det underbart här hemma i Sverige så hörs vi om tre veckor!
PUSS OCH KRAM PÅ ER ALLA! <3

Jag har tydligen inte förklarat varför jag inte skrivit på några dagar. Jag, Jennifer och Moa tog en tur till Utö med stora camping-ryggsäckar på ryggarna för att just campa från tisdag till torsdag. Och oj så bra vi har haft det. Helt perfekt väder (dock ser jag ut som en kräfta nu...), gångavstånd till allt, max en mygga i tältet, gott om plats, härliga uteserveringar och riktig sommarkänsla. Underbart. En perfekt "start" på sommaren. Men nu är jag som sagt bara på mellanlandning här i kummelnäs. Imorrn bär det nämligen iväg till Filippas landställe med lite härliga människor. Där ska det firas midsommar. Sedan har jag bara lördag eftermiddag och söndag på mig här hemma, för sedan bär det iväg till underbara Torquay, England i tre, hela veckor. Jag är så galet taggad. Åh vad allt känns bra nu. En smula tajt med tid bara.

Har gjort en liten makeover i mitt rum. Var nämligen på IKEA med min far idag och inhandlade min nya säng. Gaaalet skönt med en större och rejäl säng. Underbart. Även om rummet blev mindre så tycker jag mycket mer om det nu. Apropå säng så har jag varit enormt trött idag, jag tror allt att det är Alice som smittat mig...
Jag skulle också bara vilja spetsa detta sjukt ointressanta inlägg med en gratulation till min madre som lyckats cykla 30 mil non-stop *Vättenrundan*. Grattis!

En påbörjad skiss på födelsedagspresent

 

Jag hatar verkligen att vara maktlös.

Åh födelsedagar är för bra. Har gått runt med lite lyckorus i kroppen hela dagen. Det började redan igårkväll faktiskt. Gick och la mig vid halv två, men när jag märkte att jag var alldeles för pigg och pirrig (sådär man är när man är liten ni vet?) så smög jag upp i mörkret, tog ett glas vatten och satte mig i morgonrock på verandan och lyssnade på fågelkvitter. Det sprang igenom en massa tankar i huvudet också. Dagen efter vaknade jag klockan 6 (?!?) och kände mig pigg. Dock somnade jag faktiskt om efter ett tag och blev väckt av sång, frukost och paket halv nio ungefär. Öppnade paket (där det befann sig en säng, ipodhögtalare, två awesome skivor, pengar och ett skissblock med riktiga pennor till) och när familjen stuckit till jobb så tog jag en lugn morgon i solskenet. Musik och lyxfrukost. När klockan började bli två stack jag, Saga och Hedda in till Djurgården med en glass. Agnes och Cornelia anslöt sig också. Och jag fick mina älskade solglajjor av Saga, tusen tack.
Kvällen spenderades här hemma med härlig släkt och vänner. Mycket skratt och god mat.

Jag är 16 och livet är rätt bra.

Såhär kul hade vi i måndags. Amanda trogen fotograf.

Jah! Nu har jag suttit i ett litet rum med 25 pers. i tre timmar fått lite förberedelser inför att börja övningsköra. Lite spänd, nervös men också sjukt taggad! Gud så roligt men också snorsvårt. Kluven som ni märker. Men det är ju ett tag kvar tills själva uppkörningen. Två år rättare sagt. Men övningsköra kan jag snart få göra. Kul!
Och imorrn vankas det födelsedag. Yes, jag fyller nu äntligen 16 år och det känns underbart. Jag har varit 15 så länge nu att jag inte tycker att det känns som en ålder. 16 är verkligen en siffra och det låter mycket häftigare än 15. Och fint väder ska det också bli tydligen! Såklart. Det är alltid fint väder på min födelsedag *peppar peppar ta i trä*.

På min "att göra-lista" idag av dagen som är kvar:

- Gå ut med Lotus [chek]
- Ta hand om Benjii/Benjamin * [chek]
- Pumpa cykeldäck
- Städa rummet
- Laga örhänge
- Gå på övningskörskurs (vuxenpoäng)

* Benjii (egentligen döpt till Benjamin) är min nya syssälsättning och bästa kompis måste jag nog säga. Jag fick honom igår av Hedda och Emil. Vi var ett gäng på 9 pers. som satte oss och käkade en riktigt god middag på Långa Raden i kvällssol och somrig miljö.
Benjii är en  tomatplanta.
Jag fick också mycket fint och användbart av Amanda. Jag har redan lagt fram det på bordet. Det var lite sommarkänsla över allt där med.
Så tack guys, ni är för fina!

Här står vi och väntar på studenten...


... i ett hav av andra skyltar och familjer


Men tillslut kom han, och såg hur glad ut som helst! (förståligt...)



Kramkalas



Och det börjades lassa på med tonvis med öl



...som de inte långt efter började spruta på varandra




Och jag som var svintrött den dagen blev hur taggad som helst när jag såg alla glada ungdomar på flaken med dunkande musik och studentmössor. Tre timmar efter kom han hem och då hade det ramlat in lite gäster från alla håll i Sverige. Det hölls tal och bjöds på god mat. Vid tio stack han iväg på sista slutskivan. Han kom hem klockan sex. Då hade han varit uppe i 23 timmar och druckit skumpa i princip hela tiden.
Verkar svinkrävande men sååå värt. Jag längtar.
Han har fortfarande inte vaknat och jag sitter och väntar på att han ska öppna alla paket som ligger utspridda.
Men ett stort grattis åter igen. Nu kan du leva livet.

Bilder från Amanda

Jag går fortfarande och smälter avslutet faktiskt. Långvarig som jag visar mig vara. Gud vad jag känner mig kluven. När jag ser Amandas album på facebook som hon döpt till "The End" med bilder från den sista tiden med min fantastiska dåvarande klass, lyssnar på våra låtar och tänker tillbaka på hur kul vi faktiskt har haft det och vilken tur vi hade som hamnade i en sån bra klass så är det klart att jag blir ställd och sorgsen när jag försöker förstå att jag inte kommer spendera varje dag med dessa människor igen. Såklart.
Men. Jag tror också att jag är redo för att börja en ny fas i livet. Jag har haft jäkligt kul och nu är klar med Myrsjöskolan. That's it. Jag känner att jag fått så mycket bra utifrån detta och tar med mig det, men jag tror inte att jag skulle kunna få ut så mycket mer. Så. Förlåt för ännu ett depp/avslutnings-inlägg, men jag och en kompis (som tog studenten idag) snackade lite om detta och jag fick lite ordning på mina känslor.
Jag tror att jag väntar tills imorrn och gratta min älskade bror som också tog studenten idag. Då får ni bilder också.

Nu har jag slutat nian. Jag kommer inte att gå tillbaka till Myrsjöskolan efter sommarlovet och träffa alla gamla härliga, trygga vänner som jag nu gått i samma klass som i tre år. Denna fakta är lite för stor för mig att ta. Speciellt att man skiljs år från backeboarna som man nu hållt ihop med i tio år. Helt sjukt. Det blev en jäkla massa tårar från de flesta medans jag satt där och inte fattade ett skit. Det har smygit sig på under dagen. En bra kväll har jag i alla fall haft med 9b2 och 9b1 i solnedgång med engångsgrillar, ostbollar och brasor.
Det känns ganska konstigt just nu men det jag vet är i alla fall att jag har haft tre grymma men också lite kämpiga år på Myrsjö och jag går därifrån med minnen för livet från en helt underbar klass.
Det jag kommer sakna mest är stämningen. När vi säger att vi kan prata om allt, då menar vi verkligen allt. Jag kommer sakna att springa runt i korridorerna med världens härligaste människor och bara sjunga. Jag kommer sakna våran lekfulla stil och frihet. Jag kommer sakna våra pepptalk och vårat stöd vi gett till varandra, vad det än gäller. Jag kommer sakna att stå på scen och improvisera med er. Jag kommer sakna våra asgarv.
Jag kommer sakna våran utstrålning helt enkelt.

Tack 9b2, ni är fan bäst.

Jag håller med dig Amanda.
Livet är verkligen orättvist.

God natt.